Frihetsträdet
I vinterkulen Tuilerie-trädgård,
Bland nakna kronor så långt ögat räcker,
Det står ett träd,
som vårlig grönska täcker,
Fast luften ännu kännes kall och hård.
Du träd, som himlen tog i särskild vård,
Ur vinterns träldom andra träd du väcker;
Du är, förrän den rätta dagen bräcker,
En frihetshymns begynnelse-ackord.
Ack nej, du var! Du har ej burit skammen
Att se inkräktarn tälta omkring stammen:
Om broderskap och ljus tog drömmen slut.
Ett folk i sorg din gröna skrud förbannat,
Och vårens väckar-ur se’n dess har stannat,
Och frihetslöftets träd har blommat ut.
Svenska Dikter
Keine Kommentare:
Kommentar veröffentlichen